Nu flyttar jag hit:

http://soldansarenssida.blogspot.com/

Välkomna!

Ordens flampunkt.

Nej, det skrivs inte så mycket just nu. Av mig, menar jag. Vare sig här eller på annan plats.

Jag ska ju ge ut en bok om Bourgogne på Vulkan.se hade jag tänkt. Jag har till och med sagt till folk att den kommer att finnas på Vulkan.se till jul, för att sätta lite press på mig själv. Det är väl bara att konstatera att jag inte jobbar särskilt bra under press. Jobbar inte särskilt bra utan press heller. Åtminstone inte med det här projektet. Tiden räcker inte riktigt till. Och när jag väl får/tar mig tid så går det mest åt att sitta och fundera över varför jag egentligen ska skriva just om mina resor i Bourgogne. Varför skulle någon vilja läsa om det? Jag vill inte att det ska bli så där som med andra människors semesterfilmer.

Det finns människor med filmkamera som inte...

Skrivandet pågår av bara fan

skrev Ingmar Bergman i en av sina arbetsböcker. Önskar jag kunde säga det samma. Här pågår inte så mycket. Bara en jäsande magkatarr som ligger och småfräter. Jag matar den med kaffe. Pendlar mellan höstdepression och eufori, ris och ros. Upp och ned. Börjar känna mig som börskurserna.

Som tur är pågår skrivandet på andra platser. Rumänien, till exempel. Där skriver poeten Adela Greceanu följande ( i översättning av Krister Flensmarck):

På nätterna vaknar jag upp i rytmen mellan text och liv. Han hör den rytmen och kommer. Han säger att jag inte behöver kalcium tre gånger om dagen, jag behöver få vara lycklig.

[…]

Språkutveckling

Andra förändringar sedan min gymnasietid är mitt förhållande till språk. Visserligen var ju språken ämnen som mer låg i linje med den humanistiska religionen men eftersom jag inte reste så mycket under den här perioden var språk liktydigt med glosförhör, lucktexter och verbböjningar och hur kul är det. Det är först på senare år när jag insett vad det går att använda främmande språk till som det börjat bli riktigt intressant.

Det är kul att kunna prata med campingvärdinnan Claudille och den gamla farbrorn med gåstol och gröna hängselbyxor i Beaune. Det tog ett tag innan jag kom över den där värsta ”scenskräcken” när jag inte vågade säga ett ord så fort jag befann mig utanför Sveriges gränser och nu pratar jag ohejdat, hellre än bra, och viftar och gestikulerar som den värsta fransman. Jag brukar till och med ge mig på att prata tyska i Tyskland, trots att jag egentligen inte kan...

Fler ideal från förr

Fortsätter med forna och, i det här fallet, också fallna ideal från min gymnasietid, en period som jag för övrigt har en förmåga att idealisera.

Jag gick på gymnasiet under en tid då det förekom något som kallades Datakunskap på schemat. Åtminstone under ett läsår gjorde det det i 40 minuter varannan vecka. Som humanist betraktade man datorer, och de flesta tekniska makapärer, som man i en del andra religioner betraktar fläskkött. Detta var något så allmänt vedertaget och accepterat att läraren i detta ämne höll ett litet anförande i början av den första lektionen i Datakunskap där, vill jag minnas, just uttrycket ”ideologiska skäl” faktiskt användes, och klargjorde att detta var ett helt frivilligt ämne för oss humanister och vi skulle inte känna oss tvingade att medverka.

Detta var innan man hade insett...